The fabulous of

Allting börjar bli för mkt nu, börjar undra hur mkt man ska tåla som människa! Hela den här jävla julen har varit åt h-vete.. Julafton var kanon men dom andra dagarna har det bara snurrat runt i huvudet på mig! Blir fan tokig.
Det kommer bara upp fler saker som inte gör något bättre, och allting rasar ju fan bara ner.. Måste hitta något att göra, eller något slags intresse som man kan lägga tankarna på när det blir såhär.. allt suger bara musten ur en och man orkar till slut inte med något mer..

Alltid annars i mitt liv har det alltid fixat sig efter en liten stund, då har som allt blivit bra igen. Men den här gången är det som att allting riktar sig mot att det bara ska bli värre och värre.. vill självklart inte det men det är så det känns.
Jag skulle verkligen vilja ha åtminstone en endaste dag utan problem!! Fast som jag sagt tidigare så tycker jag om när det är lite rörigt i ens liv, lite grann iaf. Är så fruktansvärt  "tråkigt" när allt är perfekt. Fast ändå vill man att det ska vara perfekt.. :S Det behöver ju faktiskt inte vara som det är nu.. just nu känns allt skit.

Rebecca har flyttat till Stockholm och vill att jag ska komma ner dit oxå.
Man ska ju inte fly från sina problem, ingenting blir bättre då. Men ibalnd hade det varit jäkligt skönt att bara dra! Skita i allt. Fast å andra sidan så gör man ju inte det, det är ju inte precis så att man slutar älska en människa och glömmer allting man gjort tillammans, och man glömmer heller inte alla dom mindre bra minnerna.
Har hört att man ska kunna radera ut vissa minnen ur ens hjärna, haha.. Det är väl antagligen menat för dom som varit med om någon traumatisk upplevelse, så något sånt skulle nog aldrig en läkare gå med på, haha.
Nä, men det som inte dödar, härdar!  Man får väl helt enkelt se det på det sättet.. och försöka se saker ur andras perspektiv osv.. Man kommer nog inte långt om man bara ska gå efter hur man själv ser på saker.. som sagt, även om man tror att man själv har rätt i det man känner så behöver det ju inte vara så. Man kanske skulle göra sitt livs misstag bara för en känsla som man gått på under en tid. 
Fast jag tror ju på magkänslan ändå, man ska nog alltid känna eftet vad det är den säger.. 

Men åter till Sthlm.. Jag älskar ju verkligen att vara i Stockholm, trivs som fisken i vattnet där. :)
Men samtidgt älskar jag ju Jokkmokk lika mkt, om inte mer!! Och här har jag ju min mamma, min bror, min pojkvän, mina djur och alla mina underbara vänner. 
Och i Sthlm har jag pappa, som jag saknar jätte mkt. 
Tänker att man borde ta chansen när man har den.. För just nu har jag egentligen ingenting som binder mig hit! Inget jobb eller barn. Så känns ibland som att man inte lever ut ordentligt om man ska stanna kvar här hela livet, samtidigt som det gör det.. Hahha, ser ni hur jag far fram och tillbaka?! Jag vet ju f*n ingenting.. haha, lite beslutsångest kanske. 
ÅH! Hade det bara inte varit som det är just nu.. om man hade kunnat känna sig säker på vad man har och vad man inte har så hade allt varit så mkt enklare.. då hade jag inte haft en tanke på att flytta.. Fast då vet man ju inte om det jag tror är sant. Men jag upplever det ju så, så..
Skulle bara vilja vara 100% säker, och just det tycker inte jag är upp till mig.
Ärsch, nu svammlar jag på och ingen vet vad jag surrar om.. haha. Ja, en kanske ;P

Ajja, nu måste jag iväg och städa upp bland mina kläder.. ser ut som ett bombnedslag. Måste hinna tvätta lite grann oxå, far till Luleå imorgon kl 06 och SHOPPAR :) Fast allt lär ju vara upphandlat redan men man hittar säkert alltid något.. måste ha nåt fint till nyår. Inte för att jag vet vad som händer då men något ska man vl kunna hitta på.
Hoppas bara det blir bland nära och kära.:)


I just need your all or nothing
Couse if I got that, then I'll be straight .
Baby you're the best part of my day

Jag älskar dig Andreas, no mather what.