The fabulous of

Jag undrar om allt detta kommer att kunna bli glömt och förlåtet. Varenda gång jag tänker på allting blir jag sur och vill veta mera, fast att jag egentligen inte VILL veta, men måste.
Jag undrar om det är Du eller Jag som lever i en fantasivärld ?! Är det jag som gör det pga att jag försöker tro på dig, och faktiskt tror att du älskar mig? eller är det du som gör det pga att det du säger till mig inte kanske stämmer? Det är kanske inte mig du älskar, det är det jag måste få veta och det räcker bara inte med att du säger det. Har ingen aning om hur jag ska kunna veta säkert att du älskar mig, men på något höger eller vänster tycker man ju att du kommer att kunna visa det. Om du nu gör det..

Rebecca sa igår "en gång otrogen, alltid otrogen". Men jag vet inte om jag tror på det, jag har alltid, redan innan allt det här sagt att så är det inte! Att människor kan förändras, bara man ger dom en andra chans. Men jag börjar ändå att funderara.. nu när man känner att saker och ting blir lösta och man börjar bli vänner, det är ju då allt det arga inom en kommer fram! Det är ju nu som allting jag haft inom mig kan komma ut, till dig. Och det är då bråken kommer att starta och ingenting kommer egentligen bli bättre. Fast ja, kanske. Man måste ju bråka i ett förhållande och man måste ju kunna få säga det man vill ha sagt, annars ligger det ju bara och klänger sig fast i maggropen.

Jag tänker inte bestämma mig för något, får se hur allting blir när jag kommer hem. Det är inte alls säkert att det kommer att fungera. Vem vet vad jag kommer att tänka på varende gång du rör i mig. Kommer jag att känna kärlek eller hat?
Ursch, jag mår illa..